ISKALLA DRÖMMAR OM ARKTISK IS & SNÖ

Idag är det lördag och även om blåsten viner utanför så sitter jag inne i skön, behaglig värme. Dock går mina tankar och drömmar till ett iskallt ställe långt bort, nämligen Nordpolen.

Jag drömmer, funderar och fantiserar om isbjörnar, snö och vilda äventyr bland Arktis vita landskap. 

Jag håller på att läsa en jättebra bok just nu - eller rättare sagt, jag läser två jättebra böcker just nu: Kulturkoftor av Celia B Dackenberg  samt Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma.

Kulturkoftor är en superspännande och intressant bok med inspirerande små berättelser om koftor, tröjor och dess bärare.

Expeditionen: Min kärlekshistoria berättar om Ingenjör Andrées polarexpedition och författarens besatthet i i vad som egentligen hände Andrée, Fraenkel och Strindberg när de försvann på Nordpolen.
 

Detta kan tyckas som två helt olika böcker, men de har en sak gemensamt;  Andrées polarexpedition. 

Celia B Dackenberg har nämligen gjort en nystickad kopia av den tröja som Salomon August Andrée bar vid sin död.

Det var egentligen Nils Strindbergs tröja och den var alldeles för liten för Andrée. 

Mönstret till tröjan finns med i boken. Nordpolsfarartröjan kallar Dackenberg den för. Tröjan är visserligen fin men jag tror inte att jag ska någonsin kommer sticka den. Tröjan ger mig kalla kårar. Tänk vad originalet till denna tröja har varit med om!

Där fanns fullt med isbjörnshår på tröjan när de fann den. Det fanns insbjörnspäls på i princip allt som hittades när de efter trettio år fann den försvunna polarexpeditionen. 

Andrées polarexpedition har liksom krypit under skinnet på mig och jag förstår hur Bea Uusma kunde bli besatt av deras Arktiska äventyr. Jag tar lång tid på mig att läsa Expeditionen för deras öde berör mig så mycket. Det är som om de följer med mig i tankarna hela tiden. 

Så att sticka den tröja som Andrée bar vid sin död tror jag aldrig att jag kommer att göra. Däremot finns det en jättefin halsduk i Kulturkoftor som jag kommer att börja sticka redan ikväll. 

Det är Miss Marples halsduk som Dackenberg har kopierat och gjort mönster till. Jättefin. Ska bli kul att sticka den.

Visserligen kallar Dackenberg kapitlet om Agatha Christie och Miss Marple för "Vita stickningar, blodiga mord" vilket ju inte är så muntert men det är ju ialla fall uppdiktade mord som Agatha Christie skrev om och inte kall, äkta död som det ju tyvärr blev för stackarna Andrée, Fraenkel och Strindberg. 

Huh, jag ryser av alla kalla kårar jag tänker på döden på Arktis, skönt att jag snart har Miss Marples halsduk att värma mig med......

Kommentera gärna: